Min dator är ledsen.
Min dator har lagt av. Skriver nu från mammas dator. Hoppas det löser sig snart. Inlägg om London blir då datorn börjar fungera igen.
07.30
Att orka sig iväg till skolan...
Sleep walker.
Dag ett, sista terminen under min gymnasietid, hittills denna termin 100% närvaro. Inte illa. När jag kom hem dog jag i soffan med min vetevärmare på ryggen, när jag vaknade kändes det som om jag hade haft feber. Man mår så bra när man börjar skolan. Motivation, va?
Det är tänkt att jag ska lägga mig i tid ikväll. Det har jag faktiskt tänkt att hålla. Ska lägga mig senast 22.30 och läsa vidare i What I talk about when I talk about running. Kommer definitivt inte somna så tidigt, men någon gång måste jag ju börja vända tillbaka dygnet. Ska överleva.
Någon till en jag som somnar på lektionerna varje dag i skolan? Det är bara jag va...?
Hejdå 2008. Hej 2009.
Okej, första dagen på nya året och idag har jag hunnit se på biofilmen Allt Flyter med mor och syster, samt har jag byggt en ikeahylla. Fast egentligen hade jag önskat att hela mitt rum var färdigt så jag kunde ligga och läsa en bok i sängen med ett glas te, för det är ungefär det jag egentligen orkat med idag efter allt festande. Och egentligen ångrar jag totalt att jag slösade bort närmare två timmar på en så dålig film, mina förväntningar gick helt i kras och jag ville inget hellre än fly salongen. Blä.
Nyårsafton igår hemma hos Robin var galet kul. Av det jag minns. Höh. Nejmen ärligt så har jag aldrig blivit så påverkad av alkohol förrut. Men jag lever idag. Tjoho. Jag är billig i drift.
Dags att ta tag i livet. Tycker det var en bra start med att bygga en hylla. Blir nog en till hylla efter det här. Måste försöka få ner mina sk löften på ett papper. Har rätt många. Det är mest för att motivera mig själv till det liv jag egentligen vill ha, som jag har haft periodsvis. Det är inga höga krav direkt, utan mer "sova 7h/natt". Kvalité. Vardagslyx. Ta hand om mig själv. Inte dö. Typ :)
Undrar om det är någon som läser mina blogginlägg. Egentligen. Gott Nytt År på er!
Nyårsafton igår hemma hos Robin var galet kul. Av det jag minns. Höh. Nejmen ärligt så har jag aldrig blivit så påverkad av alkohol förrut. Men jag lever idag. Tjoho. Jag är billig i drift.
Dags att ta tag i livet. Tycker det var en bra start med att bygga en hylla. Blir nog en till hylla efter det här. Måste försöka få ner mina sk löften på ett papper. Har rätt många. Det är mest för att motivera mig själv till det liv jag egentligen vill ha, som jag har haft periodsvis. Det är inga höga krav direkt, utan mer "sova 7h/natt". Kvalité. Vardagslyx. Ta hand om mig själv. Inte dö. Typ :)
Undrar om det är någon som läser mina blogginlägg. Egentligen. Gott Nytt År på er!
Skål.
När man börjar känna igen folk och veta när de kommer och går på läsesalongen, kulturhuset, ska man börja undra? Finns det någon som känner igen mig?
Tjejen som sitter med musik i lurarna och räknar matte eller fysik tills hon somnar eller drömmer sig iväg någon annanstans medan hon tittar på utsikten och trummar med naglarna på bordet till musiken? Hon som aldrig kan bestämma sig hur hon ska sitta, tar av sig skorna och skjunker ihop på stolen. Intar ny ställning på stolen, det går två minuter och hon byter sittställning igen. Prasslar och knölar. Sjunger med musiken utan att låta. Smsar och fotar folk på trottoaren. Känner sig som hemma och tar egentligen ingen notis om hur vissa irriterar sig över henne. Det hon däremot bryr sig om är ifall hon ser någon figur hon känner igen, vilket inträffar nästan varje gång.
Vi har söta tanten och farbrorn som vid kl.15-16 köper varsitt kaffe och fika på caféet på samma våning, går in i läsesalongen och sätter sig där i de vinröda nedsuttna fåtöljer och fikar där medan de njuter av utsikten. Vi har smala solariebruna kvinnan med blont hår med hörlurar som alltid läser ekonomitidningarna på samma plats vid bordet näst längst in. Vi har förståndshandikappade mannen som sytt sina egna kläder med plastfickor där han stoppat in bilder på kändisar, han pratar högljutt och verkar inte lärt sig reglerna inne på ett bibliotek. Men alla är vana, de som jobbar också, så det är lugnt.
Hela situationen kan nästan citeras med en liten bit ur ledmotivet till serien Skål, eller Cheers som är orginalnamnet. Låten är skriven av Gary Portnoy.
"Sometimes you wanna go
Where Everybody Knows Your Name
And they're always glad you came
You wanna be where you can see
Our troubles are all the same
You wanna be Where Everybody Knows Your Name"
Nu blir nog pappa glad. Hans besatthet av Cheers har smittat av sig på mig. Precis som alla Pugh Rogerfeldts låttexter. Ofrivillighet och ironi i vardagen.
Tjejen som sitter med musik i lurarna och räknar matte eller fysik tills hon somnar eller drömmer sig iväg någon annanstans medan hon tittar på utsikten och trummar med naglarna på bordet till musiken? Hon som aldrig kan bestämma sig hur hon ska sitta, tar av sig skorna och skjunker ihop på stolen. Intar ny ställning på stolen, det går två minuter och hon byter sittställning igen. Prasslar och knölar. Sjunger med musiken utan att låta. Smsar och fotar folk på trottoaren. Känner sig som hemma och tar egentligen ingen notis om hur vissa irriterar sig över henne. Det hon däremot bryr sig om är ifall hon ser någon figur hon känner igen, vilket inträffar nästan varje gång.
Vi har söta tanten och farbrorn som vid kl.15-16 köper varsitt kaffe och fika på caféet på samma våning, går in i läsesalongen och sätter sig där i de vinröda nedsuttna fåtöljer och fikar där medan de njuter av utsikten. Vi har smala solariebruna kvinnan med blont hår med hörlurar som alltid läser ekonomitidningarna på samma plats vid bordet näst längst in. Vi har förståndshandikappade mannen som sytt sina egna kläder med plastfickor där han stoppat in bilder på kändisar, han pratar högljutt och verkar inte lärt sig reglerna inne på ett bibliotek. Men alla är vana, de som jobbar också, så det är lugnt.
Hela situationen kan nästan citeras med en liten bit ur ledmotivet till serien Skål, eller Cheers som är orginalnamnet. Låten är skriven av Gary Portnoy.
"Sometimes you wanna go
Where Everybody Knows Your Name
And they're always glad you came
You wanna be where you can see
Our troubles are all the same
You wanna be Where Everybody Knows Your Name"
Nu blir nog pappa glad. Hans besatthet av Cheers har smittat av sig på mig. Precis som alla Pugh Rogerfeldts låttexter. Ofrivillighet och ironi i vardagen.
Tv.
Tisdag. Inte ett dugg motiverande. Men nu är det bara två skoldagar kvar om man skippar skolavslutningen. Ska nog gå på den i alla fall, får en ursäkt att se fin ut och så sover jag inte bort halva dagen. Dessutom sjunger musikalarna så fint. Faktiskt. Får se vilka andra i klassen som ska dit.
Nu är det tänkt att jag ska komma igång med mitt pluggande. Men som ni märker lyckas jag inte riktigt. Slutade 12.00 idag och här har jag suttit hemma och inte gjort någon nytta alls i snart 5h. Men jag har i alla fall hunnit inviga vår nya soffa (den är mys, man kan ligga i den, perfekt lässoffa), ätit en banan, gjort smoothie och druckit en kopp chai-te. Jag har nästan haft videosamtal med sot i Malmö, one-way videosamtal, tack SVT2. Vad vore Sverige utan public service tv?
Tack för mig.
Don't fly away.
oh, my talking bird
though you know so few words
they're on infinite repeat
like your brain can't keep up with your beat
and you're kept in an open cage
so you're free to leave or stay
sometimes you get confused
like there's a hint I am trying to give you
the longer you think, the less you know what to do
it's hard to see your way out
when you live in a house in a house
cause you don't realize
that the windows were open the whole time
oh, my talking bird
though your feathers are tattered and furled
i'll love you all your days
'till the breath leaves your delicate face
it's all here for you as long as your choose to stay
it's all here for you as long as you don't fly away
Konica T-3.
Idag flög min fågel söderut. Tåget lämnade stationen kl.08.21 och från mina kinder föll saltvattensdroppar ner i den gråa asfalten. Kan man känna sig mer ensam än på en grå och kall perrong, då tåget precis åkt och man känner avståndets ökande värka i bröstet? Kanske. Fjärde februari är ett bra datum i alla fall.
Nu ska jag läsa lite och kanske plugga. Sen ska jag försöka rensa mitt rum på flyttkartonger, sortera alla prylar i kategorierna: behålla, förråd, sälja tradera, loppis och slänga. Mina föräldrar undrade om jag skulle med på bio på sture ikväll, troligtvis gör jag det.
Nu ska jag läsa lite och kanske plugga. Sen ska jag försöka rensa mitt rum på flyttkartonger, sortera alla prylar i kategorierna: behålla, förråd, sälja tradera, loppis och slänga. Mina föräldrar undrade om jag skulle med på bio på sture ikväll, troligtvis gör jag det.
Nyckelfåglar.
Rutigt, randigt, prickigt.
Min höst har varit analog, digital och färggrann.
Idag var det julafton på Sturekatten. Mei började gråta för vi tänker likadant. Nu håller jag mig varm, kan fika, veta var jag är och viska *knirr*. Tack.
Brevduvor hittar alltid hem. Det gör nyckelfåglar också.
Ibland är det svårt att formulera ord.
Vi finns i boken med ett öppet slut, böcker försvinner inte. Röda trådar går inte att klippa i.
Och jag blir aldrig mätt :O "en fruktpåse tack"
(xoxo)
Home Sweet Home.
Jag sitter på en hård trästol vid köksbordet och tittar ut på hösten på andra sidan de två skottsäkra glasen. Precis, skottsäkra. Det har man om man bor på bottenvåningen här i Husby, bostadsrättföreningen betalar, det är bra. Denna del av tvåan har blivit som min del av lägenheten då jag inte får plats någon annanstans. Periodsvis har det varit jobbigt att inte ha något rum, men nu börjar jag verkligen se ljuset i tunneln och slutet på detta!
Den första november flyttar vi till Ärvinge i Kista. Me Happy! Igår spenderades nästan hela dagen med att välja tapeter, vandra på ikea och plocka ner mina prylar i lådor. Mina päron har redan börjar köra dit grejjer, natten mellan onsdag och torsdag kommer spenderas där. Senast första november måste vi vara härifrån. *glädjeskutt*
Nu ska jag ta en långpromenad till kista, äta lunch för rikskupongen jag fick av far och läsa min bok nånstans där det är lite lugnt. Om det nu finns någon lugn vrå i kista.
Varsågod, lite text från Emelie!
Den första november flyttar vi till Ärvinge i Kista. Me Happy! Igår spenderades nästan hela dagen med att välja tapeter, vandra på ikea och plocka ner mina prylar i lådor. Mina päron har redan börjar köra dit grejjer, natten mellan onsdag och torsdag kommer spenderas där. Senast första november måste vi vara härifrån. *glädjeskutt*
Nu ska jag ta en långpromenad till kista, äta lunch för rikskupongen jag fick av far och läsa min bok nånstans där det är lite lugnt. Om det nu finns någon lugn vrå i kista.
Varsågod, lite text från Emelie!
I wish I was someone better.
IKEA "Inred som du vill leva". Emelie "Ingen vill leva som du".
Ännu en dag har helt osynligt seglat förbi. Vad har jag gjort? Det enda jag minns är då jag lite halvhjärtat tittat på tapeter i stan, sen är det nästintill blankt. Och så har jag jobbat. Jag måste rycka upp mig. Suck. Okej, det här blev ett pointless inlägg, men jag var tvungen att skriva upp rubiken nånstans innan jag glömde bort den.
Með suð í eyrum við spilum endalaust.
Foton. Minnen. Tårar. Ord. Skratt. Text. Kryss. Musik. Minnen. Sigur Rós. Tårar. 11. Ensamhet. Värmland. Island. Trummor. Gitarr. Affish. Tårar. Hemma?. Nej. Tårar. Sömn.
Norrlandspatriot.
Rubriken har nästintill inget med kommande inlägg att göra. Norrlandspatriot är ett ord jag hörde då jag satt som grindvakt på Popagandafestivalen. Ordet liksom fastnade och jag var tvungen att anteckna ner det i min mobil. Lite bilder från festivalen finner ni här under 29-20/8. Medan ni ändå kanske kikar in, kolla The Hives-bilderna från grönan och kommentera den ni gillar mest! Jag måste ha konstruktiv kritik och veta ifall de bilder jag gillar överrensstämmer med vad andra gillar. Experiment AB.
Idag har jag varit ganska glad, det av flera anledningar. Vi ska flytta! Vi uppgraderar från fyra pers plus två katter i 2:a till en 4½:a med uteplats. Jag är typ överlycklig, nu slipper jag sova i köket! Igår fick jag hem Detektivbryåns Wermland i brevinkasstet. Sen så har det varit två kvällar jag jobbat och allt har gått jättebra, jag har fått höra massa positivt om mig och fått 5kr löneförhöjning! Jippi.
Förresten, det gick inte att laga förrut, men jag mår bra nu. Me on my own är faktiskt helt okej.
Idag har jag varit ganska glad, det av flera anledningar. Vi ska flytta! Vi uppgraderar från fyra pers plus två katter i 2:a till en 4½:a med uteplats. Jag är typ överlycklig, nu slipper jag sova i köket! Igår fick jag hem Detektivbryåns Wermland i brevinkasstet. Sen så har det varit två kvällar jag jobbat och allt har gått jättebra, jag har fått höra massa positivt om mig och fått 5kr löneförhöjning! Jippi.
Förresten, det gick inte att laga förrut, men jag mår bra nu. Me on my own är faktiskt helt okej.
Men jag gick sönder.
Vill att allt ska gå att laga.
Candy Cigarette, orginalet.
Jag kan gå sönder. Det är inte bara att återställa, mycket finns inte längre.
Catching signals that sound in the dark.
Imorn flyttar Calle till Tensta. Det känns skönt att för första gången ha en pojkvän som bor nära, och inte en tåg- eller swebussresa iväg. Sover inte gott ensam. Särskillt inte hemma här efter branden, det är någon konstig känsla som omger en hela tiden. "Hemmakänslan" är helt bortblåst, den slutar när jag svängerhöger i mitt trapphus och känner branddoften som hänger kvar.
Jag längtar tills vi familjen hittar en lägenhet så vi kan flytta härifrån. Min familj älskar jag verkligen och det är inget problem så, men vi bor typ på varandra då planlösningen förändrades efter branden Jag sover i köket. Som ni förstår är jag in desperate need of eget space.
Så länge får jag trösta mig hos Calle i Tensta. Kommer trivas bättre där.
Du kommer förgylla tre månader av min höst. Tuss <3
Jag längtar tills vi familjen hittar en lägenhet så vi kan flytta härifrån. Min familj älskar jag verkligen och det är inget problem så, men vi bor typ på varandra då planlösningen förändrades efter branden Jag sover i köket. Som ni förstår är jag in desperate need of eget space.
Så länge får jag trösta mig hos Calle i Tensta. Kommer trivas bättre där.
Du kommer förgylla tre månader av min höst. Tuss <3
Fågelklänning och hallon.
Ju längre in på sommaren jag kommer, desto bekvämare blir jag av mig och desto mindre blir gjort och skrivet här. Snarare, jag har jobbat och umgåtts med mina vänner istället för att sitta framför den här platta burken och bekänna mig. Anser det är rätt tråkigt nu på sommaren. Längre fram i höst/vinter hör ni nog mer av mig då bloggen blir en undanflygt från pluggandet.
Men mer än den här burken har lagts på hyllan, det är lite synd. Bland annat tränandet, gitarren och trummorna. Inte praktiskt när jag har ensemble B nästa år. Men vad gör man när man tröttnat?
Måste berätta att jag haft en mysig helg i Örebro, det kan ingen ta ifrån mig. Nu får jag fylla tomheten med tankar och drömmar fram till den 9augusti. <3
Men mer än den här burken har lagts på hyllan, det är lite synd. Bland annat tränandet, gitarren och trummorna. Inte praktiskt när jag har ensemble B nästa år. Men vad gör man när man tröttnat?
Måste berätta att jag haft en mysig helg i Örebro, det kan ingen ta ifrån mig. Nu får jag fylla tomheten med tankar och drömmar fram till den 9augusti. <3
Flytt.
Snart ligger allting det lilla jag äger i lådor och vi ska flytta tillbaka till lägenheten där det brann i vintras. Var där för första gången igår efter det som hände. Det enda jag kände igen var trappuppgången och utsikten, annars var allt helt nytt och annorlunda. Minst sagt konstig känsla. Förhoppningsvis blir det bara en kort mellanlandning där tills vi hittat något nytt och större place att bo i. Vi var 4 pers plus två katter på en tvåa, men vi gillade det! Fast vi har väl insett nu efter 16år och en brand att det kanske var snäppet för trångt.
Längtar till då jag kommer få inreda ett helt nytt rum! Vill inte äga något typ. Ska göra mig av med massa saker som ligger i vårt förråd också. Vill ha en helt tom vägg där jag ska ha en kopia av Figure 8 wall, för att hedra Elliott Smith.
Längtar till då jag kommer få inreda ett helt nytt rum! Vill inte äga något typ. Ska göra mig av med massa saker som ligger i vårt förråd också. Vill ha en helt tom vägg där jag ska ha en kopia av Figure 8 wall, för att hedra Elliott Smith.
Seconds. minutes. days. weeks. months. years.
Nu när man är ledig hinner man tänka, ibland för mycket, inga prov eller inlämningsuppgifter som spökar i huvudet. Särskillt på tunnelbanan eller på något annat ställe då jag är ensam med musiken i min iPod. Böcker, filmer, musik och människor har påverkat mina tankar just nu massor.
Man kanske skulle kunna definiera det som en tonårs/snart vuxen - kris. Kris är kanske att överdriva, men det känns lite som om jag har börjat ge upp hoppet om mig själv. Nästan allt har lite förlorat sin mening. Det var inte såhär jag trodde min framtid skulle vara då jag var tretton år. Okej, hur bright är man som trettonåring, egentligen? Men som person nu är jag inte så annorlunda det jag trodde då jag var tretton, men allt som skett omkring är helt annorlunda. En enda röra. Det känns som om allt som hänt har fått mig att tappa fokusen och ordningen. Finner ingen motivation att riktigt försöka längre. Usch, vad deppig jag låter! Haha.
Efter arvikafestivalen får det bli nystart för mig. Då bor jag återigen hemma efter branden, fast det enda jag kommer känna igen är trappuppgången och dörren. Jag kommer inte känna mig hemma någonstans på väldigt länge har jag en känsla av. Det kan nog vara en orsak till allt. Kanske. Lack of trygghet, hemmakänsla.
Men som en speciell person sa. Det fixar sig, som allt annat i livet. Och det tror jag det kommer göra.
Ursäkta min major humörsvängning. Men var tvungen att skriva av mig och i behov att alla ska tycka synd om lilla i-landsbarnet Emelie med så små problem att det nästan är pinsamt.
Man kanske skulle kunna definiera det som en tonårs/snart vuxen - kris. Kris är kanske att överdriva, men det känns lite som om jag har börjat ge upp hoppet om mig själv. Nästan allt har lite förlorat sin mening. Det var inte såhär jag trodde min framtid skulle vara då jag var tretton år. Okej, hur bright är man som trettonåring, egentligen? Men som person nu är jag inte så annorlunda det jag trodde då jag var tretton, men allt som skett omkring är helt annorlunda. En enda röra. Det känns som om allt som hänt har fått mig att tappa fokusen och ordningen. Finner ingen motivation att riktigt försöka längre. Usch, vad deppig jag låter! Haha.
Efter arvikafestivalen får det bli nystart för mig. Då bor jag återigen hemma efter branden, fast det enda jag kommer känna igen är trappuppgången och dörren. Jag kommer inte känna mig hemma någonstans på väldigt länge har jag en känsla av. Det kan nog vara en orsak till allt. Kanske. Lack of trygghet, hemmakänsla.
Men som en speciell person sa. Det fixar sig, som allt annat i livet. Och det tror jag det kommer göra.
Ursäkta min major humörsvängning. Men var tvungen att skriva av mig och i behov att alla ska tycka synd om lilla i-landsbarnet Emelie med så små problem att det nästan är pinsamt.
