Men jag gick sönder.

Vill att allt ska gå att laga.


Candy Cigarette, orginalet.


Jag kan gå sönder. Det är inte bara att återställa, mycket finns inte längre.

A midnight balloon.

Sitter här med en tallrik fil i knät och en kopp te i ena handen. Om ett par timmar börjar jag mitt sista år i skolan. Jag var helt likgiltig till detta tills jag nyligen bestämde mig för att lyssna på radio. Gick in på sr's hemsida och klickade mig idare till P3 festival. Nu är jag förstörd, jag vill ha sommarlov och festivaler igen, mer än tidigare! Okej, hur unik är jag med mina tankar egentligen, men ingen hindrar mig från att skriva. Det jag saknar mest är alla underbara människor och musik på festivalerna! Festivaler är ett jävla bra påhitt och Sverige är att jävla bra festivalland, egentligen! Hatkärlek till alla småstäder som festivalerna annordnas i, alla krångliga resor och söndagar. Festen, maten och ens nationalistiska tankar om sitt egna camp. Den bästa musiken, bästa folket och fyndigaste campnamnet har ju bara sitt egna camp. Camp Kanelbulle på Arvika <3.
Nästa år har jag bestämt mig för att det minst blir fyra festivaler, absolut hultan och arvika. Längtar så till nästa sommar. I år besökte jag Hultsfredsfestivalen och Arvikafestivalen och ska jobba nu på Popaganda.
Nu måste jag skutta vidare efter min lilla korta hyllning till festivalsommar i Sverige och musiken. Kollage kommer (:

Paraply.





Översta bilden - modell.sandra foto/redigering.emelie
Nedersta bilden - foto/redigering.emelie

notera. redigerat i windows vistas simpla redigeringsprogram. har bara ändrat lite på ljus, kontrast, färg och mättnad.
För galet bättre kvalité: http://www.flickr.com/photos/candycigarette/

Catching signals that sound in the dark.

Imorn flyttar Calle till Tensta. Det känns skönt att för första gången ha en pojkvän som bor nära, och inte en tåg- eller swebussresa iväg. Sover inte gott ensam. Särskillt inte hemma här efter branden, det är någon konstig känsla som omger en hela tiden. "Hemmakänslan" är helt bortblåst, den slutar när jag svängerhöger i mitt trapphus och känner branddoften som hänger kvar.
Jag längtar tills vi familjen hittar en lägenhet så vi kan flytta härifrån. Min familj älskar jag verkligen och det är inget problem så, men vi bor typ på varandra då planlösningen förändrades efter branden Jag sover i köket. Som ni förstår är jag in desperate need of eget space. 

Så länge får jag trösta mig hos Calle i Tensta. Kommer trivas bättre där. 
Du kommer förgylla tre månader av min höst. Tuss <3


RSS 2.0