Bob Dylan två dagar senare.
Egentligen ville jag skriva det här inlägget i måndags kväll eller igår eftermiddag, men så blev det inte. Istället blev det natten till torsdag. Största anledningen är väl att jag har projektarbetesinlämning på söndag kl.23.59 och jag har en del att finslipa. Det är massor jag vill blogga om, men det får ligga på hyllan ett tag.
I måndags såg jag som sagt mannen, myten, legenden Bob Dylan på globen. Min pappas största idol. Det var pappa, mamma, syster och jag som begav oss dit. Familjekväll. Ingen i familjen har undgått att påverkas av pappas dyrkan av Dylan. Mycket trevligt och väldigt bra. Dylan presenterade sitt band och diggade! BIG DEAL! För er som inte vet är det värsta grejjen om Dylan gör något annat än bara sjunger igenom sina låtar på konserter, högst ovanligt att han yttrar ens ett litet "hej!" eller "tack". Bra konsert, vi satt på parkett 20e raden. (Ovan, min klädsel kvällen i ära. Obs. Sjal inköpt för 20kr på loppis i Husby för två år sedan. Still in Löv.)
Johnossi @ Debaser 080510
Jag har faktiskt inte känt av så många fördelar med att vara 18 år än. Visst, jag kommer in på vissa krogar, men jag måste fortfarande gå på matinéespelningarna på Debaser.
Det var i lördags, varmaste lördagen hittills detta år, och jag satt ensam inne på debaser och väntade på att Johnossi skulle börja spela. Det var mitt på dagen, men debaser var kvävt på dagsljus likt det var en sjukdom. Saknade solljuset. Humöret var kanske inte på topp, men jag missar inte gärna en konsert. Jag kunde utseendemässigt se likheter mellan mig de andra som satt och väntade, men det var ingen jag kände igen.
När det var en kvart kvar tills de skulle börja spela gick jag fram och ställde mig framför trumsetet. Alla omkring mig verkade lite matta ochg hängiga, lite så var hela publiken senare under spelningen.
Jag vaknade i alla fall till liv då de började spela, det var inget fel på deras val av låtar. Fattar inte hur ljudet från endast en akustisk gitarr, ett trumset och en röst kan bli så snyggt. Blev glad att de spelade både Bobby och Santa Monica Bay. Spelningen var överlag bra, men publikens respons(?) samt problemen med ljudet på scenen återspeglade sig lite i framträdandet. Det var lite synd om dem. Deras senare spelning gick nog bättre.
Men på Hultsfredsfestivalen, då jävlar blir det röjj!
Det var i lördags, varmaste lördagen hittills detta år, och jag satt ensam inne på debaser och väntade på att Johnossi skulle börja spela. Det var mitt på dagen, men debaser var kvävt på dagsljus likt det var en sjukdom. Saknade solljuset. Humöret var kanske inte på topp, men jag missar inte gärna en konsert. Jag kunde utseendemässigt se likheter mellan mig de andra som satt och väntade, men det var ingen jag kände igen.
När det var en kvart kvar tills de skulle börja spela gick jag fram och ställde mig framför trumsetet. Alla omkring mig verkade lite matta ochg hängiga, lite så var hela publiken senare under spelningen.
Jag vaknade i alla fall till liv då de började spela, det var inget fel på deras val av låtar. Fattar inte hur ljudet från endast en akustisk gitarr, ett trumset och en röst kan bli så snyggt. Blev glad att de spelade både Bobby och Santa Monica Bay. Spelningen var överlag bra, men publikens respons(?) samt problemen med ljudet på scenen återspeglade sig lite i framträdandet. Det var lite synd om dem. Deras senare spelning gick nog bättre.
Men på Hultsfredsfestivalen, då jävlar blir det röjj!
