"Randomness is very difficult to achieve..

Har spenderat min lediga dag med att springa runt i kylan på stan, och det var seriöst så kallt att jag fick brain freeze. Köpt tyg, besökt östasiatiska muséet för att se utställningen Kimono Fusion innan den tar slut (söndag) och innan det börjar kosta pengar, fikat, fönstershoppat och vandrat hem från tunnelbanan i motvind i kylan. Ser hemvägen från tunnelbanan som ett moment i sig för det var så förjävligt att jag nästan ville ringa taxi!
Det är väldigt avslappnande att gå på museeum helt själv, mörka tysta rum med upplysta saker längs väggarna. Bara ens skor som knarrar lite. Tystnad, riktig tystnad, existerar väl knappt längre? Utställningen var cool, längtar till Tokyo, det ska bli av snart <3. Köpte ytterliggare en mekanisk leksak till min s.k. samlig. En mekanisk and! Nu har jag anden, en groda och en nyckelfågeln jag fick av sot förra julen.  
Sen bar jag mig av i kylan till Wayne's på götgatan. Det var efter stor beslutsångest, så ni vet! Eftersom alla borden var fulla får jag dela bord med en 50+ man. Han var vänlig och ursäktade sig när han pratat i mobilen och frågade snällt om han fick ta en av mina 20servetter jag ryckt åt mig och lagt mitt på bordet. That's it, men lite för intimt för min svennebanan själ, antagligen för hans också. Jag läste min i alla fall min tråkbok En klass för sig av Curtis Sittenfield som tydligen är jämförd med Räddaren i nöden av J.D. Salinger. Men usch nej. Chic lit ab och jag ogillar.  
Lyckas i alla fall umgås med mig själv från kl14.30 till kl20.30. Fantastiskt. Och varsågoda, så mycket text för ingenting.

  


..organization always merges back if you don't pay attention"
"Death to organization"







(canon ixus 70 ftw)   


Konstgjort universum.

Helt tyst. Sorlet av människoröster och rulltrappor helt försvinner inne i utställningssalen Foajé 3 på kulturhuset. Själv går jag rätt in i den mörka salen och jag märker att jag är helt ensam. Tystnad och ensamhet mycket uppskattat ibland, speciellt när man är sönderstressad 08. Hela salen är fylld med ord, de vibrerar, krockar och susar runt på väggar, tak, golv. Texten är vit och allt annat helt svart. Det är helt omöjligt att hålla ögonen vid ett ord, eller ägna en mening en enda tanke. Var jag än tittar bländas jag av projektorerna som skapar dessa ord och hur jag än gör går inte glittret att undvika i mina ögonvrår. Undrar om det var någon tanke bakom det. Jag vandrar runt där i säkert tio minuter och tar in. Så underbar känsla. Orden, glittret, ensamheten och känslan. Det var som en stjärnhimmel av ord inte bara ovanför en, utan överallt man tittade. Som ett konstgjort universum.

Charles Sandison: The Human Condition.

In the future everybody will be world famous for fifteen minutes

"In the future everybody will be world famous for fifteen minutes" - ett otroligt fängslande citat av Andy Warhol. Idag besökte jag, bättre sent än aldrig, hans utställning på Moderna Muséet. Sista dagen. Jag ångrar att jag inte besökte utställningen tidigare, jag skulle behöva minst tre dagar för känna mig nöjd. Dock hade det behövts två veckor, dygnet runt om jag hade velat se allting.
Mest fascinerad blev jag av hans tidskapsel, istället för att slänga till exempel papper och skräp på hans skrivbord hade han ner det i en flyttkartong som han sedan daterade. Det finns 600 tidskapslar, 60 öppnade och en öppnad på moderna muséet. Så otroligt häftigt. Innehållet kanske inte var så kul att titta på, men själva idéen. Lite som att fota med lång slutartid eller skriva brev till sig själv i framtiden.
Hela utställning var otroligt snygg, inspirerande och informativ, jag har lärt mig massor. Smet med i en guidad tur som redan hade börjat när jag kom. Det var en som var med där som hade jobbat med Andy Warhol, han var cool. Jag lyssnade och tittade mig omkring, kan tänka mig att jag såg ut som ett litet barn i jultomtens verkstad.
Jag hoppas verkligen att alla besökt den utställningen, för jag tyvärr inte rekommdera att ni besöker den eftersom den nu kommer vara som bortblåst.
 

image2

RSS 2.0