CandyCigarette

Idag läste jag ut Sputnikälskling av Haruki Murakami. En väldigt kort bok med väldigt långsamt tempo. Som i alla andra av hans böcker fann man en manlig karaktär av alldagligastealldagligaste typen, skiftningar mellan dröm och verklighet, sexfantasier från ingenstans, europeiska öar samt delar utan något som helst sammanhang i boken (som egentligen nog har mer sammanhang än vad jag kan komma på). Boken kändes tyvärr som en mittendel av någon utav hans andra böcker, utan egentlig början eller slut. Lite platt. När man läst hans fetingböcker Kafta on the Shore och The wind-up bird, och även de lite smalare böcker DanceDanceDance och The wild sheep shase så förväntar man sig en del skruveri (nytt ord?). Jag tror han mest genom den här boken ville förmedla sin egna kärlek till skrivandet genom en av karaktärerna, Sumire. Men vad vet jag, vet ni nåt?

"Sputnik betyder reskamrat på ryska." (klicka på länken så kommer ni till en spotifyspellista jag pysslat ihop med samma namn)
"Att du är jag och jag är du."
- Haruki Murakami

Sputnik I och II

Senaste tiden har jag tagit mig tid att läsa en del, ni anar inte hur mycket jag saknat det! Att försvinna in i en bra bok, leva sig bort i en annan värld, en liten unik fantasivärld. Senaste boken jag läste var Village of Stone av Xiaolu Guo, en bok jag bara roffade åt mig på kulturhusets bibliotek. Dorris Lessing skrev några goda ord om boken på baksidan, så jag chansade, och de orden kunde man verkligen lite på! En stillsam, mystisk och samtidigt fängslande bok om ett liv i en liten fiskeby, nästintill avskärmad från omvärlden. Precis som efter första Murakami-boken jag läste (Norweigan Wood) så är jag fast, definitivt inte sista boken jag läser av henne.

 

Ingen kan väl missat "hajpen" kring Twilight? Jag hade hört så mycket bra om både filmen och boken så jag var tvungen att göra någonting åt det. Under bokrean köpte jag Twilight och började läsa. Filmen ville jag inte se förrän jag läst ut boken. Den visade sig vara helt annorlunda än det jag förväntat, och en ungdomsbok!? Huh? Boken kändes som en upprepning på alla de böcker man läste som 12-14åring, en massa kärleksdrabbel och "tänk om han...".  Jag trodde den skulle vara mer vuxen med tanke på omslag och att folk i min ålder diggade böckerna! Jag klagar en massor nu, men visst hade boken sina kvalitéer här och där, lite fina miljöbeskrivningar och spänning emellanåt., men jag hade nog uppskattat den mer som max 15åring. Värd att läsa, men får nog ingen andra chans av mig förrän jag lider av extrem bokbrist/fantasilöshet.

Direkt efter att jag läst ut boken igår kväll började se på filmen och såg klart den idag. Välgjord. Men jag kan inte på något sätt förstå hur man vill läsa boken efter filmen? Visst om man var 7år yngre.

Och en till sist låt av en artist jag lyssnat på väldigt länge som råkar ha titeln Twilight
http://open.spotify.com/track/6Ynb2xC4sV9ddiMb1Bv7ae

Sitter verkligen och försöker få ihop mitt projektarbete innan tröttheten skapar en kvävning av min hjärnas förmåga att tänka. Ni ser! Förmuleringen på den meningen är ju hemsk! Blir så trött, när man verkligen behöver få klart något ger hjärnan upp. Nu ska jag beartbeta in mitt material från två intervjuer på två olika skivbutiker in i ett reportage. Och komma på någon typ av slutsats. Dessutom ska jag skriva färdigt en rapport om det. Snälla, önska mig lycka till! Egentligen är det ingen panik, råmanuset ska vara inlämnat på söndag, men det är mitt egna mål som ska hållas.
Måste berätta om hur rutinmässiga mina biblioteksbesök är. Okej, först när jag kommer in i ett bibliotek tar jag itu med varför jag gick dit. Kan vara att låna en dvd eller något till skolan. Sen sätter jag mig alltid vid deras datorer och trycker på "avancerad sökning" och trycker in "murakami" samt det bibliotek jag sitter inne på. Idag hade jag tur! Sputnikälskling på 7-dagarslån samt Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser. Det var lite lycka. Ska bara finna tid att ta mig igenom böckerna!

I London befann jag mig mellan 19-23e november för er som inte visste. Något blogginlägg om vistelsen blev det inte, inte heller om något annat som hände mig under november, men ingen har klagat. 
Ett av mina shoppingmissions i London var denna bok av Haruki Murakami. Det är hans senaste verk, första boken skriven i jag-form. Efter de 43 lästa sidorna tycker jag den skiljer sig rätt rejält från hans andra böcker, men man kan fortfarande se murakami bakom boken. Boken är självbiografisk där han berättar om hur hans liv påverkats av springandet. Hur han tänker och värderar olika saker i livet. En väldigt stillsam och trevlig bok. Själv springer jag i perioder för att få bättre kondition, men det är väldigt sällan. Jag tröttnar nästan direkt, men efter att ha läst 43 sidor inser jag varför. Klockrent. Läsvärd om du tycker om att springa eller gillar Murakamis andra böcker!