Detektivbyrån video. Del 1.

Vem var där? Jag var där! Mwhihi. Dagens goda gärning :)
Kan referera till detta blogginlägg: Tre Sena Kvällar


En natt i stockholm, en natt i tokyo.

Denna låt gjorde min kväll, den gjorde så jag kunde se allt framför mig och jag börjar gråta. Gråta för att världen kan vara så vacker ibland. Vacker i ens tankar. Saknad. Låten går rakt in i en. Det gör så ont.

LÄNK


Tre sena kvällar.

Känns som om jag knappt varit hemma när mina kvällar och nätter suddats bort på konserter och med vänner. Det känns väldigt bra och omväxlande mot alla ensamma kvällar framför datorn, dock känns det som om allting kom på en gång. Det har nästan blivit som en chock då jag annars bara suttit hemma och pluggat. Nu blir det minst två hemmakvällar för att lugna ner mig och vända tillbaka dygnet. När jag kommer hem ett på natten så sätter jag mig och syr till klockan halv fyra. Dålig vana, tror dagen varar för evigt, inte bra.
I alla fall. I tisdags var jag med Sandra på Sugar Bar för att se Light in your life spela. Mycket trevlig kväll och ett mycket bra band. (Lyssna på låten Geldof)
I onsdags kväll spelade Detektivbyrån på Debaser Medis. I brist på vänner med pengar begav jag mig dit ensam. Vet inte riktigt om jag tycker om att gå på konserter ensam lika mycket som förut. Man känner sig så uttittad och man kan inte dela sina små tankar med någon. Stå och digga till musiken själv är inte heller så coolt. Först ut var magiska The Deer Tracks. Sen Detektivbyrån som körde ett nytt stuk, upplevde vissa låtar lite mer rockiga och med mer drag i. Kanske berodde på deras nya trummis. Dock vet jag inte om deras nya stuk imponerar mig, deras sagomusik har räddat mig många gånger och jag tycker inte de behöver ändra på något. Ser i alla fall väldigt mycket fram emot deras nya album. De tre låtarna de delade med sig av lät mycket lovande!
Igår kväll spenderades hemma hos Carro vid fridhemsplan. Drömlägenhet med drömutsikt. Blev ett litet gäng och massa festivalprat. Espresso och dyra körsbär. Sydde bort natten.

  




  

Let it fall.

Lykke Li - Let it fall (Spotify)



So I weep, so I weep, so I weep, so I weep
In my weakest moments I weep
'Cause I like the way, tears fit my cheek
In my darkest moments I cry
Oh how I love the way, tears suits my face
I like it salt
I like it wet
Like my makeup in a mess
So I cry hard
Let it fall
And I won't stop until my tears are all shed
So I weep, so I weep, so I weep, so I weep
In my joyous moments I moan
'Cause it feels so good when I let my water flow
Drip drop, and I cannot stop
Can't stop, no I said no
Drip drop, and I cannot stop
Can't stop
I cry for you, cry for you
I cry because I cannot help it
So it runs, yes it falls
And ain't no stopping at all
I like it salt
I like it wet
Like my makeup in a mess
So I cry hard
Let it fall
And I won't stop until my tears are all shed
So I weep, so I weep, so I weep, so I weep
Let it fall


 


Breakfast in Moscow.

Jag kan inte påstå att frukost är min favoritmåltid på dygnet, men åtminstone en oerhört uppskattad måltid av mig. Jag fungerar inte utan frukost, men på vardagar blir det ofta bara en skål vaniljfil med musli. Nu när det är lov har jag tid att göra i ordning fetingfrukost varje morgon, passa på att börja dagen på rätt sätt när man ändå kan.Idag blev det citronte, juice, macka med philapelphia, ost och paprika samt apelsinklyftor. En väldigt orange frukost. 
Bäst är om man kan äta med någon, det gör jag sällan. Skålen fil blir i soffan med tvn och nu här vid datorn till repriser av Mia & Klara. Frukost på två systrar och en kock gör mig extra glad. Öppnar jag någon gång eget fick ska jag servera frukost, minst lika mysigt som där. Och så skulle jag spela dessa låtar och artister (länkat eller lyssna på spotify/youtube):

Breakfast in Berlin
Breakfast in America - Supertramp
Orange Juice Blues (Blues for Breakfast) - Bob Dylan
Breakfast in bead - UB40
Breakfast at Tiffany's - Barney Kessel
Breakfast on the morning tramp - Stacey Kent


 

Zooey + Ben = Sant.

Okej, kändisskvaller har aldrig varit min grejj, men nu blev det helt plötsligt det! För bara några dagar sen gick Zooey Deschanel och Ben Gibbard ut med att de förlovat sig. Kan det bli mer perfekt? (Okej, det kan det väl bli, men vi kan låtsas). Varför dessa  två helt plötsligt intresserar mig är dels för att jag nyligen såg Zooey spela i filmen Yes man. Det gjorde mig påmind om hur bra hon spelar och vilken karaktär hon är, inte som alla andra Hollywoodbrudar. Upptäckte henne för första gången i min favoritfilm Almost Famous som den revolterande storasystern. Ben Gibbard skapar otroligt vacker musik med bandet Death Cab For Cutie, det vet alla. Innan jag fick reda på det här hade jag faktiskt tänkt skriva ett inlägg om Zooey, för hur bra hon skådespelar, hur fint hon sjuger och hur snygg hon är snygg. Suck. Men det får bli ett senare inlägg. Får väl skriva ett om Ben Gibbard också, visa er som inte vet hur fantastisk hans musik är och hur vackra texterna är.

 


The Pianist.

Lyssnat på soundtracket till The pianist hela veckan, som förberedelse för att i förrgår och igår kväll se jag filmen. Filmen är väldigt bra. Välgjord, dramatisk och engegerande. Efter varje film jag ser som handlar om förintelsen, andra världskriget eller andra hemskheter känner jag mig som ett stort frågetecken. Vissa händelser är för mig helt ofattbara. Hur människor kan drivas till förinta ett helt folk t.ex. pga religion eller liknande, har vi några egna åsikter i pressade situationer, egentligen? Det gör mig lite rädd.
Se filmen! Känn er som frågetecken! Min uppmaning!
 



Rörig livespelning. Bra musik. Inte att förvirra sig själv. Men ändå inte att utesluta.  

All you need is time.

The Pioneers - Tunng (cover)
The Pioneers - Bloc Party (orginal)
<3

 


Glósóli.




Släck alla lampor, se helskärm, lyssna..

Ancient Story in the Room.

Fem timmar plugg på Kulturhuset läsesalongen och tre nya älsklingar i cd-format. Ah. Att sitta still framför datorn med matteanteckningarna brevid gör en automatisk rastlös. Därför skuttar jag snabbt upp och kollar utbudet under "nya skivor" och grabbar tag i "Lush Rush" av midori hirano. Motiveringen till detta var att omslaget var vackert, kände för electronica och den såg olyssnad ut. Sätter mig. Skuttar sedan upp igen och kollar electronica kategorin och hittar ".comments of the inner chorus." av tunng. Motivering, snyggt omslag, man måste chansa, eller hur? Tog samtidigt "Since I left you" med The Avalanches. Känner igen artisten, men vet inte varför. Har nu lyssnat igenom de två förstnämnda, samt nästan hela sistnämnda. Idag hade jag galen tur!

   

And then a comet appears..


Honky Tonk of Wermland.

Åh. Man kan inte annat än spricka upp i ett leende! Detektivbyrån har släppt ett par nya låtar från deras kommande album och de är helt underbara. Nu väntas förväntansfullt på att deras signerade album ska dimpa ner i brevinkastet dagen det släpps. Mmm. Var längesedan jag såg dem spela. Det är synd. Får hoppas på spelningar i 08-land snart.

Checka deras underbara hemsida HÄR (:


RSS 2.0