I feel like I'm part of a book I read.
För tillfället läser jag Norwegian Wood, åh, vad man fastnar.
Och två svar i ett (gud, vad praktiskt): Uppochner, frågan är om det inte är bättre än mittemellan? Man kanske känner att man lever på ett annat sätt när man får uppleva både bergsdalarna och bergstopparna? (Men helst inte under en och samma vecka, man blir alldeles slutkörd). Jag är alltid både vit och svart, kan aldrig vara bara det ena eller bara det andra. Allt är negativt och allt är positivt. Nästan allt i alla fall. Och nu skriver jag sådär kryptiskt igen, det blir lätt så.
Och det är jättebra att säga vad man tycker, det ska man NÄSTAN alltid göra. Det som är svårt är att avgöra var nästan-gränsen går. Jag är hatad av vissa, älskad av andra. Vissa människor står inte ut med mig för att jag alltid ska vara så jävla ärlig. Men jag kan inte låta bli, annars skulle jag inte vara sann mot mig själv..
Och jag får väl hoppas att jag blir glad och lycklig snart igen.. Och tack så jättemycket för att du tycker att min blogg är fin, det värmer jättemycket ska du veta!
Och angående vad som har hänt med mig, hm, nu blir jag sådär personlig igen.. Min morfar har somnat in efter att ha varit sjuk i kol i 20 år. Det var hemskt och jag kan verkligen inte förstå att jag aldrig kommer att få träffa honom igen. Sen fick jag ett telefonsamtal som chockade mig djupt. Och sen ett sms igårkväll som slog ner mig på marken. Ett sms från världens finaste pojke som jag insåg att jag inte var kär i. Och nu säger han att vi aldrig kommer kunna vara vänner och att han inte kommer klara av att träffa mig mer. Allt har bara slagit ner mig mot asfalten och lämnat mig blödande den här veckan..
Och vad fint att din vecka även har innehållit de vackraste av ord, vi får hoppas att personen snart återvänder till huvudstaden..
