CandyCigarette

Helt tyst. Sorlet av människoröster och rulltrappor helt försvinner inne i utställningssalen Foajé 3 på kulturhuset. Själv går jag rätt in i den mörka salen och jag märker att jag är helt ensam. Tystnad och ensamhet mycket uppskattat ibland, speciellt när man är sönderstressad 08. Hela salen är fylld med ord, de vibrerar, krockar och susar runt på väggar, tak, golv. Texten är vit och allt annat helt svart. Det är helt omöjligt att hålla ögonen vid ett ord, eller ägna en mening en enda tanke. Var jag än tittar bländas jag av projektorerna som skapar dessa ord och hur jag än gör går inte glittret att undvika i mina ögonvrår. Undrar om det var någon tanke bakom det. Jag vandrar runt där i säkert tio minuter och tar in. Så underbar känsla. Orden, glittret, ensamheten och känslan. Det var som en stjärnhimmel av ord inte bara ovanför en, utan överallt man tittade. Som ett konstgjort universum.

Charles Sandison: The Human Condition.