CandyCigarette

Har inte så mycket att berätta om senaste veckan. Visserligen träffat en del vänner och pysslat med massa, men inget hamnar här, lite försent. Istället; analoga äventyr del 2. Mina bilder med sots kamera. Egna äventyr. Oredigerade.

Alla bilder är oredigerade. Sots bilder.


 

Känns som om jag knappt varit hemma när mina kvällar och nätter suddats bort på konserter och med vänner. Det känns väldigt bra och omväxlande mot alla ensamma kvällar framför datorn, dock känns det som om allting kom på en gång. Det har nästan blivit som en chock då jag annars bara suttit hemma och pluggat. Nu blir det minst två hemmakvällar för att lugna ner mig och vända tillbaka dygnet. När jag kommer hem ett på natten så sätter jag mig och syr till klockan halv fyra. Dålig vana, tror dagen varar för evigt, inte bra.
I alla fall. I tisdags var jag med Sandra på Sugar Bar för att se Light in your life spela. Mycket trevlig kväll och ett mycket bra band. (Lyssna på låten Geldof)
I onsdags kväll spelade Detektivbyrån på Debaser Medis. I brist på vänner med pengar begav jag mig dit ensam. Vet inte riktigt om jag tycker om att gå på konserter ensam lika mycket som förut. Man känner sig så uttittad och man kan inte dela sina små tankar med någon. Stå och digga till musiken själv är inte heller så coolt. Först ut var magiska The Deer Tracks. Sen Detektivbyrån som körde ett nytt stuk, upplevde vissa låtar lite mer rockiga och med mer drag i. Kanske berodde på deras nya trummis. Dock vet jag inte om deras nya stuk imponerar mig, deras sagomusik har räddat mig många gånger och jag tycker inte de behöver ändra på något. Ser i alla fall väldigt mycket fram emot deras nya album. De tre låtarna de delade med sig av lät mycket lovande!
Igår kväll spenderades hemma hos Carro vid fridhemsplan. Drömlägenhet med drömutsikt. Blev ett litet gäng och massa festivalprat. Espresso och dyra körsbär. Sydde bort natten.


  

I lördags hittade sot hit till stockholm och pustade mig i nacken på perrongen på centralstationen. Att känna närheten när avståndet annars är så långt gör mig glad, men vet inte hur jag ska uttrycka mig, så det slutar med att jag blir tyst. Så du vet sot, du är underbar, och jag har inga ord ibland. *:
Det blev pocky-sticks, giga pizza, prickiga sängkläder och stop motion. Sen blev det lilla hotellbaren, promenad på livsfarlig kullersten i natten och en Ellen Page-film. Sovmorgon med efterättsklassade japanska pannkakor och sirap, star trek på victoria och bad. Scones-frukost på två systrar, monster, film på kulturhuset och lunch på Bolero.
Som sagt, på tre dagar och två nätter hinner man med massa små äventyr om man heter Mei och Toru. Dessa tre dagar har varit jättefina och jag längtar till i juni då jag får träffa sot igen. Småord.

Precis som niotillfem kan vara borta med vinden var jag i helgen borta med pusten. Pusten, min sot, toru okada, andreas. Tre dagar två nätter. Vill inte berätta för mycket, ett fetinginlägg blir imorgon, nu är jag för trött och ska läsa. Men så ni vet så har jag haft en fin helg.
Nedan, små presenter från sot, jag blev cho-klad :)
 

Igår fick jag paket från sot i Malmö. Massa små fina saker. Länge leve paket på posten och brevvänner, vad tråkigt och tomt det skulle vara utan post. Om en vecka är sot här. Då ska det fotas, ordentligt! Ni får hota mig med nåt, så jag inte glömmer ta fram min kamera. Pust sot. Tack.

Det sista jag har att plugga nu känns verkligen motigt. Omvärlden har och kommer få klara sig lite utan mig ett tag. Jag har inte kunnat vara tillräckligt festivalpepp, inte kunnat fota eller pyssla. Mina kvällar är rätt trista nu. Hinner knappt läsa, får hindra mig själv från att bli för fast. Vill kunna skriva oftare och finare. Får bli något annat månvarv. Den 9e juni är allt slut. Heja mig!