Nyckelfåglar.
Rutigt, randigt, prickigt.
Min höst har varit analog, digital och färggrann.
Idag var det julafton på Sturekatten. Mei började gråta för vi tänker likadant. Nu håller jag mig varm, kan fika, veta var jag är och viska *knirr*. Tack.
Brevduvor hittar alltid hem. Det gör nyckelfåglar också.
Ibland är det svårt att formulera ord.
Vi finns i boken med ett öppet slut, böcker försvinner inte. Röda trådar går inte att klippa i.
Och jag blir aldrig mätt :O "en fruktpåse tack"
(xoxo)
Kommentarer
Trackback
